Laurel Alejandra Hinojosa Johansson

Konstnärskap

Att andas liv i metall. Jag är inte alltid säker på om det jag skapar är vackert – och ärligt talat, det gör mig ingenting. Jag söker snarare motsatsen.Det börjar oftast med en platt, tyst metallplåt. Slät, stilla, väntande. Sedan kommer slagen, varje hugg ger form, rörelse och en känsla av minne åt något hårt och orubbligt. Kurvor, bågar, former börjar resa sig. Är det rå styrka eller förförelse? Kanske båda.Det som uppstår är som en bekännelse: en bild som bär på varje ögonblick av lärande.