Glasverk av Nina Westman

Nina Westman, Anna Olsson

Nina Westman, Anna Olsson

Höstens utställning på Konsthantverkscentrum

Den 5 oktober 2023, öppnade medlemsutställningen "A Strategy For a Changing World / A Strategy For Changing the World" på Konsthantverkscentrum, Bellmansgatan 5. Utställningen är kurerad av New York-galleristen Damon Crain, som bjudit in nio medlemmar att ställa ut.

Under femårsjubilerande Stockholm Craft Week, den 5 oktober 2023, öppnade medlemsutställningen ”A Strategy For a Changing World / A Strategy For Changing the World” på Konsthantverkscentrum Stockholm, Bellmansgatan 5. Utställningen är kurerad av Damon Crain som har bjudit in nio utövare inom olika materialfält att ställa ut på Konsthantverkscentrums huvudkontor. Damon Crain driver galleriet Culture Object i New York och är en av talarna vid konferensen Curating Craft. Utställare: Emma Hasselblad, Fanny Ollas, Nina Westman, Eva Davidsson, Olle Olls, Louise Bankander, Carsten Nilsson, Karolina K. Eriksson och Anna Olsson. Utställningen visas till och med 12 januari 2024.

A Strategy For a Changing World • A Strategy For Changing the World

Gårdagens konst är inte dagens konst är inte morgondagens konst. Konstens roll och egenskaper är under ständig utveckling. I slutändan är begreppet ”konst” bara meningsfullt att använda för att markera att vi talar om en och samma kulturella företeelse som i takt med tidens gång tar sig olika skepnader. I början av industrialismen, en globalt omvälvande period av kulturell förändring, var det relevant att förespråkare som William Morris delade in denna företeelse i tre strömningar: kvalificerat hantverk, industridesign och fri konst. Konsten består av dessa delar: Låt oss söndra och härska!

Denna dissekering och fragmentering var rationell, kvasivetenskaplig och väl lämpad för industrialismens löpande band-logik. Men i en entropisk konstvärld som lever på att tänja och bryta gränser visade sig strategin vara ohållbart porös. Det som såg elegant ut på makronivå blev godtyckligt på mikronivå. Synsättet skapade mer förvirring än klarhet och utvecklades till ett argument om exakt var i regnbågens färgspektrum blått övergår till lila. För den breda och ouppmärksamma allmänheten undergrävdes konstens potential när den förvandlades till en navelskådande diskussion om gränser. Under en period verkade det dock som att fragmentalisterna hade segrat; postmodernismen deklarerade anti-hegemonisk gryning och den historiska berättelsens tråd fransades upp i en dimma av produktifiering och relationell estetik, med konkurrerande marknadskrafter från megagallerier och duellerande konstsamlare som försökte hålla sin linje. Sedan tog några av dem ett steg tillbaka och insåg: Det är en REGNBÅGE!

Det var bra att konsten dissekerades, att vi nu känner till delarna, deras olika roller och egenskaper. Det är också bra att alla delar står till vårt förfogande för att hjälpa oss med utmaningen att besvara vår tids nya viktiga frågeställning: Vad GÖR konst? Hur kan den hjälpa oss att navigera i verkligheten? Kan konst erbjuda plats för vila, som en stol, samtidigt som den hjälper oss att tänka i andra banor kring de utmaningar vi står inför? Kan konst rymma frukt eller blommor, som en skål eller vas, samtidigt som den lyfter fram olika perspektiv? Kan man förvara saker i konst, såsom ett skåp, ett slags skal som i sig dokumenterar historien eller förespeglar en vision om framtiden? Kan den speciella och säregna företeelse som kallas konst, vävas in i vår vardag utan att den berövas sin kraft? Jag tror att det går – låt oss ta reda på det!

/Damon Crane, kurator