Ny utställning med konsthantverk på Röhsska museet

I utställningen möter vi bland andra Masayoshi Oya, som med referenser från både svensk och japansk keramik, visar en installation i gränslandet mellan bruksföremål och skulptur. Vi ser även verk av Erik Thulén som på ett mästerligt sätt har skapat mjukhet i ett annars hårt material. Textilkonstnären Linnea Dalstrand intresserar sig för materialets förgänglighet och har skapat en skulptural installation som draperar rummet, men som strax kan rullas ihop till annat format. Annika Anderssons verk ingår i en serie som hon själv kallar landskap. Hon tänjer på idéer om yta och objekt och visar med sina vävar prov på hur platta föremål kan förvandlas till tredimensionell skulptur.

Linea Mateis intresse för sociala och kulturella kontexter synliggörs med en överdimensionerad textil skulptur som riktar uppmärksamhet mot den mänskliga kroppens skala. En liknande lek med skalförskjutning återfinns i Mia Fkih Mabrouks smycken som genom sin storlek utmanar besökarens förhållande till både rummet och egna kroppen. I Ellinor Augustins keramiska installation är det inte framför allt objektets storlek som förvrängs utan snarare dess placering och sammanhang.

Återvinning, återbruk och nyttjandet av naturresurser är ett ofta återkommande ämne för Jaron Vandervelde. Av kasserat trämaterial som hittats längs kusten eller i stadens sopcontainrar, har han sammanfogat nya, funktionella objekt och kompositioner. I en serie broscher av grafitsvarta trädgrenar berättar smyckekonstnären Sofia Bankeström en taktil berättelse om vårt paradoxala förhållningssätt till skogen, om tid, konsumtion och klimatkris. Kristin Larsson är glaskonstnär och har i sin verksserie sammanfört sitt huvudmaterial med återvunnen metall och utmanar den gängse föreställningen om glaskonst. Även Beatrice Alvestad Lopez tar tillvara på sånt som andra har slängt. Till verket i utställningen har hon omsorgsfullt sammanfogat skräp till en kostym som visas i ett videoverk, gjort i samarbete med Anastasia Savinova.